Lick it and you'll own it
Och så var man själv igen. Känns fruktansvärt konstigt då jag haft Micke här sedan i onsdags kväll. Har varit rejält lata timmar som flygit förbi sedan dess, men fy fuck så underbart det har varit. Words can't describe. Seriöst, det är fan helt sjukt. Det har varit happyface på mig, konstant. Och alla som känner mig, både ytligt och mycket väl, vet hur ofta jag är sur och irriterad. Allt med dig är så jävla bra.
Nu är det inte lika mycket happyface. Är det något jag hatar så är det att stressa under lediga dagar. Då har man ju för fan speedat ner till en låg fart och sen helt plötsligt ska man med andan i halsen rusa runt. Jag och Natalie ska ta tåget in till stan och möta upp Mathilda, Joel och Oliver för bio - och just nu strular det mesta. Jag var sugen på fest ikväll. Men det var bestämt sedan tidigare i veckan så då får jag stå mitt kast.
Imorgon får jag vara odräglig igen. Nu måste jag pimpa till mig lite och ruuuuuusa.
Ozzy Osbourne - I Don't Wanna Stop
You and me
This is wicked
She will be loved
Låt dagen bara gå jättejättefort nu, snälla? För ikväll får jag sällskap i form av Micke. Han är nu officiellt min. Jag säger då det Dregen, du hade din chans att haffa mig, men nu är det för sent.
Fooled you, bitches
Comfortable liar
Don't look back in anger
Men tack Micke för att jag fick vakna upp till ett sms som i alla fall fick mig att le en liten del av morgonen.
Let's start over
Long time, no see
I don't want to miss a thing
Kvällen spenderades hemma hos Micke med en hel drös människor. Ärligt talat kunde jag inte ha bett om bättre sällskap. Som jag älskar att vara bland people jag inte känner. Och det blir dessutom fasligt mycket trevligare när de få jag känner - Micke, Sandra och Robin - är helt fruktansvärt jävla grymma. Sen kan man ju ifrågasätta mitt beteende vad gäller att slicka någon i ansiktet. Men hey, jag har aldrig haft förmågan att uppföra mig respektabelt och jag har aldrig varit normal. Allt man slickar på äger man. Jag äger numera hela Mickes ansikte, del för del.
Efter att alla dragit var det bara soffan och sjukt jävla mysig musik som gällde. Sen var det bedtime eftersom någon, inte var det jag i alla fall, skulle upp och jobba dagen efter. Inte så jävla kul att säga hej då på morgonen. Ville bara springa ut och punktera däcken på bilen för oj då, då hade någon inte kunnat ta sig iväg. Sen var det bara pluspoäng som rasade in över mig när jag plockade undan alla ölburkar, flaskor och annat skit. Och dessutom lämnade efter mig en jävla massa ord nedpräntade i ett textdokument. Ibland kan jag. Idag kunde jag.
Secondhand Serenade - Awake
This post is dedicated to: Oliver
Jag älskar människor som får mig att skratta utan hämningar. Okej att jag har väldigt lätt till skratt men väldigt få människor kan få mig att garva så högt och så länge att jag får träningsvärk. Oliver, är en av de personerna. Han är som en extra lillebror med ett utseende i likhet med Björn Gustafssons. Jag kommer inte ihåg första gången vi pratade och vi har mest bara små minnen tillsammans. Jag vet inte alltid vart jag har snubben, men jag vet att han finns där någonstans. Jag tycker inte alltid om honom, när jag tänker efter är det väldigt sällan jag gör det, men fy fan vilka stunder han kan ha. Den där Oliver.
Jag lovade ett inlägg tillägnat dig, lillgubben. Och fy fan så svårt det har varit att börja skriva det. Jag trevade mellan att roasta dig totalt eller hylla dig till skyarna. Det blev något av en blandning av allt. Hoppas att du sitter och bölar utav bara helvete nu och ger mig en rejäl Anders Bagge-kram imorgon. För du är verkligen en av de bästa vännerna jag har. Och okej, jag vet att jag är sämst på att visa det. Slå mig hårt.
That's not how I like it
Vad roligt det är när man har skrivit ett blogginlägg lika långt som en fucking jävla novell och så loggas man ut när man ska publicera det.
The world got smaller
Sitter själv hemma hos Micke, jag fick schysst nog sova ut när han åkte iväg på match. Och nu fingrar jag på hans dator och kollar hans spellistor på Spotify. Vore ju jävligt illa om han insisterade, jag menar, man kan inte lämna en påslagen dator och på fullaste allvar tro att jag inte tänker peta på den.
Gårdagen blev inte så stressig som jag trodde att den skulle bli. För Micke var snäll utav bara helvete och hämtade mig i Södertälje! Blev en extremt lugn kväll framför Idol och Kändisdjungeln (värdelösaste programmet NÅGONSIN) tillsammans med Robin och Sandra. Senare åkte vi hem och kollade Roast på Berns som jag inte sett ännu och fy fan vad roligt det var. "Björn, när jag tittar på dig.. du är smal.. du är vit.. och du har lite ludd högst upp.. Du är ta mig fan en tops!" En film på det som jag varken kommer ihåg vad den heter eller såg för den delen. Någon började visst snarka ganska snabbt. Ibland är det så jävla underbart att sova.
Live - What Are We Fighting For?
Nothing like a girl you've ever seen before
Foto: Matilda M
Everyday I get a little closer
Försöker peta i mig frukost för tillfället. Det går.. inte så bra. Det går helt ärligt talat förjävla dåligt. Jag kan inte äta såhär tidigt på morgonen! Blä för frukost.
Let me see what you got
Imorgon blir en bra dag. Imorgon blir en jävligt bra dag. Stressig, men bra! Sovmorgon, två lektioner, stress, stress, stress och sen, äntligen Eskilstuna (eller rättare sagt, äntligen Micke - nöjd nu?) igen.
This is big town-music
Men eftersom TV-lektionen är över är mitt tillfälligt goda humör också bortblåst. Nu ska jag återgå till att lyssna på låten som alltid spelas i våran kaféteria i skolan. Om man inte vet att den heter Song Away är det omöjligt att höra vad de sjunger i refrängen. I alla fall tyckte vi det.
Hockey - Song Away
With all the words you say
Bang bang, I shot you down
Jag orkar verkligen inte.
Press your lips against mine
Jag vet vad jag behöver. Jag vet precis vad jag behöver. Men jag vet också att jag inte kan få det. Istället får jag snällt vänta. Och vet ni vad? DET GÖR MIG ÄNNU MER IRRITERAD.
In Flames - Delight and Angers