rock 'n roll soldier

Det var bara en tidsfråga. Har tröttnat på den här bloggen, den har växt med mig men ibland känner man att man behöver börja om på ny kula. Vilket är precis vad jag tänker göra. Ny blogg kommer snart, darlings, I promise. Måste bara få klart den kick ass design som jag nu håller på med.

See ya soon, fuckers.

Alltid lika snygga Dregen för Sleazy Teez. Diggar deras tryck som fan, alltid gjort. Och så väljer de en alldeles självklar modell som nu dessutom ska designa en egen tee. Gissar på att den kommer bli drop dead. Samarbeten i klädsammanhang är alltid extra roligt, speciellt om designern bakom är grym.

Ligger med en förjävlig visdomstand som värker. Den bara ska ut! Jag tycker dock att den kunde ha väntat, eller kanske valt att aldrig komma ut. För holy mother of god, det känns. Som fan. Är helt svullen bak i käften. Och att sluta peta på det verkar inte vara ett alternativ.

Helg skulle återigen vara välkommet efter en som denna. Var partysugen redan igår förmiddag när jag och Sandra hamnade på Wayne's. Utanför stod nämligen en bil som dunkade musik på högsta. Aldrig roligt att på en söndag känna att man redan är fit for fight för ytterligare en helg.. Nu är jag dessvärre inte fit for fight för någonting. Ska dra igång ett avsnitt av How I Met Your Mother och sen sova. Klockan står på 07:02.. Fuck.

One hot mama, one hot cover, one hot video. Inget fan av Aguilera at all, men damn, sex sex sex.

Fruktansvärt vacker låt, fruktansvärt hjärtskärande text. Jag blir verkligen ledsen på riktigt när jag hör den. Tycker utan tvekan att det borde göras en film baserad på den här texten (för gråtfilmer är de bästa av de bästa). Se videon, lyssna på texten och tjura.

Ska snart röra mig downtown och träffa bruden nedan, Sandra. Min dude är och sparkar boll fram till tre någon gång och vädret är för lovely för att inte njutas av. Berättar om fredagen, Valborg, senare. Spoiler: det var grymt!

En jävligt intern anledning till att den här låten gör mig glad. Men vad händer om man har släppt loss två brudar med en förkärlek för rock på en lokalfest med kass musik - och så dyker helt plötsligt den här upp? Crazy shit.

Såg Dear John igår tillsammans med min dude. Det kan möjligtvis vara en av de vackraste filmerna jag sett, i alla fall topp 5. Självklart är den baserad på en bok skriven av Nicholas Sparks - som även har skrivit böckerna bakom filmerna The Notebook och A Walk To Remember. Den där jävla Sparks, det står ganska klart att jag nu tänker klicka hem hans böcker.

Låg och smågrät genom hela filmen, möjligtvis inte för att den var sorglig (även om den var det ibland).. Den var bara helt sjukt vacker. Och när filmen var över brast det, ja, jag är en jävla tönt. Men jag gråter till allt. Är nästan sugen på att dra igång den igen.