The truth is never pretty
Nyss hemkommen från bion, blev The Ugly Truth på Rigoletto. Jag var där i sista minuten, precis som alltid. Filmen i sig var mest bara helt okej. Men det var den här mannen som gjorde den sevärd. Gerard Butler. Gerard fucking Butler. My oh my.
Blev trots allt stressande och alla fel som uppstod en bra kväll. Och inte fan kunde man tro att en hemresa till Södertälje kunde bli så kul. Donkenmat på pendeln hem samtidigt som jag och Natalie garvade satan åt gamla saker vi gått igenom. Och en jävligt sexig och smidig "jag-vet-i-fan-vad-som-egentligen-hände" på bussen. Slappnade i vilket fall som helst av när den svängde och det ska man ju inte göra, det vet jag nu i alla fall. För jag tippade rätt in i Natalies bröst och sen vidare ner på golvet. High-five på den!
Nu ligger jag, ensam, i sängen och lyssnar på Breakin Benjamin. Miss you shitloads.
Blev trots allt stressande och alla fel som uppstod en bra kväll. Och inte fan kunde man tro att en hemresa till Södertälje kunde bli så kul. Donkenmat på pendeln hem samtidigt som jag och Natalie garvade satan åt gamla saker vi gått igenom. Och en jävligt sexig och smidig "jag-vet-i-fan-vad-som-egentligen-hände" på bussen. Slappnade i vilket fall som helst av när den svängde och det ska man ju inte göra, det vet jag nu i alla fall. För jag tippade rätt in i Natalies bröst och sen vidare ner på golvet. High-five på den!
Nu ligger jag, ensam, i sängen och lyssnar på Breakin Benjamin. Miss you shitloads.
[Kommentarer ]
Trackback
