rock 'n roll soldier

Nyss hemkommen och nerknarkad. Svalde några fler painkillers än vad som var nödvändigt - men jag står inte ut! Mensvärk är det djävligaste som finns. Gick nästan inte att genomlida sista lektionen idag då det gjorde ont på alla möjliga tänkbara ställen. Ett bevis på hur rubbat mitt humör är vid pms är när jag idag läste igenom min inkorg på mitt konto i skolan. Hade fått svar på ett meddelande jag skickat till min journalistik-lärare om att jag varit sjuk mycket den senaste tiden och därför varit väldigt frånvarande. Han avslutade sitt svar med: Och du, ta hand om dig. Om du känner att du inte hinner med skrivandet nu finns det alltid en chans att ta igen det senare och visa vad du kan! Jag, Michaela, mens-kossan, börjar nästan gråta. Fråga mig inte varför, men det kändes lämpligt just då och just där.

Skolkatalogen och skolfotot hade även kommit idag. Jag ser som vanligt ut som en total jävla galning på båda bilderna. Men what to do? Är ju ändå bara gamlingarna i släkten som intresserar sig för de där bilderna år efter år. Och jag kan ju glädjas åt att det fanns de som såg betydligt värre ut i skolkatalogen. Mitt stela leende med något som kan tolkas som ett härligt underbett känns bara fruktansvärt glamouröst. Right? Eller?

Nu får jag besök av Natalie och ska även göra en kraftansträngning - ska hänga upp kläderna jag släpade med mig från mamma till pappa. I väskan gör de ju faktiskt ingen nytta. Borde även rensa upp lite i resten av rummet och fundera på hur jag vill göra med det. Mycket plats - inte så mycket ideer är läget just nu..