confessions of a teenage drama queen

jag pendlar som en dåre mellan att vara lyckligast i världen och totalt miserabel. det är hemskt. jag känner aldrig någon slags balans, jag ligger aldrig bara stilla och guppar. inom mig pågår värsta sortens berg-och-dal-bana. det är ett krig där inne. ibland får den goda sidan in en fullträff, men sen stupar någon av dem och så får jag ångest och allt runtomkring mig snurrar. jag vill be om hjälp, jag vill känna att en hand drar mig ur mitt tillstånd trots att jag vet att det inte går. för problemet ligger hos mig. det har det alltid gjort. sedan jag var 10 år har jag ena stunden känt mig älskad och värdefull, för att några sekunder senare känna mig självmordsbenägen. jag har aldrig tagit tag i mitt problem. jag har nog aldrig riktigt velat. aldrig riktigt vågat. för jag är extremt rädd för att lära känna mig själv på djupet. men jag vet att jag tids nog måste. för jag antar att det har att göra med mitt sviktande självförtroende. att jag aldrig riktigt känt mig lyckad och värdefull. att jag aldrig riktigt lärt mig att älska mig själv.


[Kommentarer ]
Postat av: Kristina

kunde inte har sagt det bättre själv, skrivit då, jag lider av samma problem. Men jag har lärt mig att komplimanger ofta hjälper när man känner sig nere. Och jag vet att du har hört det förut men dina kommentarer till folk kan vara extremt roliga och jag totalt ÄLSKAR ditt lockiga hår =)

2008-08-18 @ 00:29:55
Postat av: emma

Oj, jag tror att det är ganska vanligt. jag känner också sådär.. antingen eller liksom. :/

2008-08-18 @ 09:47:34
URL: http://emmavestergaard.blogg.se/
Postat av: emma

Ja visst är hon? :O <3

2008-08-18 @ 17:50:47
URL: http://emmavestergaard.blogg.se/
Postat av: Sandra

det hade lika väl kunnat vara jag som skrev det inlägget. hujeda mig

2008-08-18 @ 20:25:59
URL: http://fuckoffanddie.devote.se

What did you want to say?

Name:
VIP?

E-mail: (won't be published)

URL/blog:


Words:

Trackback
RSS 2.0